Inka leden och Macchu Picchu!
Förstår att ni alla väntar med spänning på att få höra om min och Niklas inkaleds vandring... Det var helt OTROLIG!!!
Okej så det började med att vi dagen innan vår vandring fick en genomgång om hur allt skulle gå till. Vi träffade vår guide Pavan som berättade för oss vad vi skulle ta med oss. Pass, sovsäck, liggunderlag, poncho, jacka, varma kläder, mössa, vantar, ullesockar, hiking skor, ficklampa, handduk, toapapper, vattenflaska, solskydd, insäktsspray, snacks och kamera... Och allt detta skulle vi få bära själva på våra egna ryggar... Jag förstod direkt att detta skulle bli en utmaning för mig, så för varje liten grej jag stoppade ner i min ryggsäck tänkte jag en extra gång, behöver jag det verkligen? Det visade sig att jag packade lättast av alla i min grupp, av 8 personer så bärde jag på minst, enbart 14 kg, Niklas bärde 18.
Dagen efter var det dags! Vi blev upphämtade på vårt hostel kl 6 på morgonen och begav oss till staden ollantaytambo som ligger i sacret valley. Där började vår vandring på 4 dagar skulle vi nu vandra 45 km på vägar som inka befolkningen hade byggt för 500 år sedan.
Min grupp bestod av mig, Niklas, Andreas, Tobias, Tobias, Signe (alla vältränade 20 åriga danskar) och dom 45 åriga tyskarna Ruben och Ines. Förutom guiden Pavan så hade vi med oss en kock och 8 andra porters. En porter är en lokalbo som tjänar pengar på att varje vecka bära 30 kg på ryggen genom hela inka leden för att vi turister ska kunna genomföra vår vandring. Dom bär tält, mat och alla små prylar som vi helt enkelt inte behöver bära. Tur nog! Förr i tiden hände det att en Porter värde på mer än 60 kg men nu finns det en lag som ser till att dom inte bär på mer än 30, för att underlätta för deras ryggar.
Första dagen var ganska lätt, vi gick lite upp och ner på bra underlag och vi promenerade enbart på 2000 m höjd, vi tog ofta Pauser och njöt av den fina naturen längs vilcanota river valley. Längs med hela inka leden så finns det inka ruiner. Ni förstår när brev skulle levereras från cusco till Macchu Picchu så fick det inte ta 4 dagar som det gjorde för oss, det måste ske på timmar.. Så en Porter började springa från Cusco sedan gjorde lämnade han över leveransen till en ny Porter som stod och väntade på honom vid ett av inka byarna.
Halvvägs fick vi en underbar lunch och vid 5 tiden var vi framme vid vårt camp, wayllabamba camp som befann sig på 2980m höjd. Vår hajk under första dagen var 11km lång och tog oss 6timmar.
Andra dagen var en riktig utmaning, denna dagen skulle vi klättra från 2980 m höjd upp till 4215 m höjd. Japp, klättra. Nästan hela inka leden består av trappsteg, men inte dom 20cm höga jämna trappstegen vi har hemma utan vissa är höga, vissa låga och alla ojämna. Denna hajk måste göras under dagtid när solen är uppe så senast kl 2, 3 måste man ha nått toppen för att sedan kunna vandra 3 km stupt neråt innan vi når vårt camp för natten. Hela denna dagen är väldigt suddig för mig, för det var så jobbigt. Många gånger undertiden som jag vandrade så tänkte jag "jag vill bara dö, ta mig här ifrån" men nu mins jag bara dom bra delarna och hur stolt jag är över mig själv. Jag delade upp hela vandringen i 3 delar så vandrade jag en del i i taget i ett långsamt tempo och när jag gjort en tredje del så tog jag en paus. Sedan gjorde jag en tredje del till och när jag visste att den var klar så visste jag att det var lättare att fortsätta klättra uppåt och avsluta min sista tredjedel, än att gå tillbaka. Jag tror att detta var det bästa sättet för mig, jag hittade ett tempo som gjorde mig riktigt anfådd och trött men som ändå tillät min kropp att få tillräckligt mycket syre för att fortsätta. Och sedan var det bara att gå och inte tillåta sig själv att stanna förrän en tredjedel var gjord.
När man väl nådde toppen så blev det nästan värre. Nu skulle vi klättra neråt och det var kallt och regnigt. Stentrappan var genomvåt så jag ramlade hela tiden. Jag som trodde att jag vunnit när jag väl kom till toppen behövde nu gå i 2 timmar till kall, våt och super hungrig.. Alla känslor slog till på samma gång och jag vandrade ensam, svag och gråtandes till vårat camp. Där fick jag äntligen mat och blev på bättre humör och kvällen tillbringades med koka-te och kortspel. Hela andra dagen bestod av 10 km vandring och tog 7 timmar. 
Den tredje dagen var en riktigt bra dag, denna dagen skulle vi få vandra på olika underlag, vi skulle vandra förbi inka ruiner, laguner och djungelskog. Vi vandrade någon timma sedan tittade vi på en inka ruin i en halv timma, sedan vandrade vi ett par timmar till och kollade på en till. En mycket härlig förmiddag och vädret var på topp!
Bilder från inka ruinerna, pacaymayo, sayacmarca och phuyupatamarca.
Efter inka ruinerna åt vi lunch tillsammans och sedan fortsatte vår vandring tillsammans genom wiñayhuayna skogen. För att sedan komma till vårt camp för natten. Efter middagen fick vi frivilligt gå och kolla på ytterligare en inka ruin som jag inte kommer ihåg namnet på.
Bilder från inka ruinen.
Sist men inte minst sista dagen var det dags att se "den förlorade staden av inkas, Macchu Picchu". Kl. 3.20 på morgonen vaknade vi upp, packade våra ryggsäckar och började vandra mot Macchu Picchu, vilket skulle ta oss 2, 3 timmar.
Macchu Picchu är ett av världens underverk och helt magiskt vackert. Mellan bergstopparna Macchu Picchu och huayna Picchu ligger den största och mest spektakulära inka ruinen som man någonsin hittat i sydamerika. Staden byggdes på 1300, 1400 talet på förmodligen den sista inka kungen Pachacutecs begäran. När Pachacutec dog och inka befolkningen förstod att spanjorerna skulle ta över området lämnade befolkningen i macchu picchu som bestod av ca. 1000 personer sin älskade stad och begav sig till cusco. Innan dom lämnade stade så blockerade dom de två vägarna in till staden. En av dom vägarna var den inka leds väg som jag tog in till staden. Efter att spanjorerna tagit över området förstörde dom alla inka städer som dom kunde hitta men som tur var hittade dom aldrig Macchu Picchu eller någon av dom andra inka ruinerna som jag såg när jag gick inka leden och därför är dom så välbevarade idag. Inka befolkningen höll Macchu Picchu gömd och pratade aldrig om staden i generationer så sakta men säkert försvann vetskapen om Macchu picchus existensen helt. År 1911 befann sig en professor från yale universitet, Hiram Bingham i området runt Macchu Picchu för att han letade efter Cochabamba, en förlorad inka stad som skulle befinna sig i området runt cusco. En familj som bodde i sacret valley berättade för honom att dom kände till en inka ruin uppe i bergen ett par dagars vandring från familjens hus och tillsammans med en 5 årig pojke som guide begav sig Bingham och hans team på upptäcktsfärd. Jag tror aldrig att Bingham förväntade sig att hitta vad han hittade när han väl kom fram till staden Macchu Picchu. Binghams upptäckt blev en världsnyhet och hans bok "the lost city of incas" blev en bästsäljare. Sedan 1911 har inka ruinerna Macchu Picchu tillhört Yale universitet och massor av olika teorier till stadens existens har funnits sedan dess, men något man kom fram till var att detta inte var staden
Cochabamba som Bingham först letade efter eftersom att spanjorerna hittade den staden och Macchu Picchu var helt orörd. Sedan bara 10, 20 år tillbaka så har Macchu Picchu överlämnats till Peru och sedan dess har turister börjat släppas in i området.
Sedan ett år tillbaka har jag själv läst på om denna otroliga stad så jag kan babla på i timmar om Macchu Picchu! Och det ända guiden kunde mer om än jag var hur man tog sig runt i staden, som är full av små gator och hus.
I flera timmar gick vi runt i Macchu Picchu och bara beundrade staden.
Bilder från Macchu Picchu.
Efter Macchu Picchu tog vi bussen ner till staden under Macchu Picchu, som har samma namn men som är uppbyggd bara för att göra det lättare för turister som vill se Macchu Picchu men som inte kan gå inka leden. Där åt vi lunch med vår grupp och senare på kvällen tog vi tåget tillbaka till cusco.
Denna upplevelse är en av dom mäktigaste jag gjort i hela mitt liv och jag tipsar alla att göra detta, men ni måste skynda er eftersom att Macchu Picchu ska stängas ner om mindre än tio år och kommer bara kunna ses på avstånd från en utkiksplats.
Puss och kram
Inka huvudstaden Cusco!
Nu har jag precis spenderat 9 dagar i inka huvudstaden Cusco i Peru. Inka befolkningen befann sig längs med Anderna som sträcker sig från Colombia genom Peru, Bolivia, Argentina och Chile. Så varför just Cusco blev inka huvudstaden är för att det är precis i mitten. I mitten från norr till söder och i mitten från kusten i väst och amazonas i öst. Cusco är en väldigt häftig stad, den består av fina gamla byggnader (inga inka ruiner dock), fina parker och massor med kaféer och restauranger.
Men runt omkring Cusco kan man verkligen hitta spår av inka befolkningen! En dag åkte jag och Märit till Sacret valley, alltså den heliga dalen på svenska. Här kan man se många inka ruiner, det var helt fantastiskt vackert!
Först åkte vi till den gamla inka staden Pisac. Pisac var placerad högt upp på ett berg. Ni förstås inka befolkningen ville bo på bergen för att ha bra sikt över dalarna för att upptäcka fiender i tid och för att vara så nära naturen som möjligt. Naturen, bergen, himmelen, solen och floderna var deras gudar och man ville vara så nära som möjligt. Som ni ser på bilderna så var staden uppbyggd med terasser, terrasserna hade 2 olika funktioner för det första så såg dom till att staden stannade på plats. När man bygger en stad utav sten på ett berg så är det lätt att hela staden ramlar ihop när det regnar (vilket det gör väldigt mycket här) för att det blir lerigt. Så med hjälp av terrasserna så kunde man bygga upp ett vattenfiltrings system som ser till att vattnet försvinner igenom terasserna och ut ur staden utan att förstöra den. Terrasserna består av först ett lager av stora stenar, sedan ett lager av små stenar, sedan ett lager med sand och sist ett lager med jord. Terassernas andra uppgift var att ge befolkningen en yta att odla på. Eftersom att Peru är så bergit så finns det inte tillräckligt platta utrymmen att odla på och dessa områden blir ofta överfyllda med vatten. Så man behövde alltså hitta en lösning för att kunna använda bergerna som odlings områden också, och lösningen på det blev terasserna.
Bilder från Pisac.
Efter Pisac så åkte vi vidare till inka ruinerna ollantaytambo var byggt lite annorlunda. Ollantaytambo hade färre terasser och man hade börjat bygga den från marken och upp mot berget istället för en bit upp på bergstoppen.
Bilder från Ollantaytambo.
I Cusco tillbringade jag mycket tid till att gå på museum. Jag hade hört att Cusco skulle ha några dom bästa i hela Sydamerika. Att man kunde lära sig mycket om inka historien och att man kunde se mumies. Men antingen så var ryktena falska eller så hittade jag inte rätt museer helt enkelt... Vi var på museet museo histórico regional som var lite intressant. Jag lärde mig inget nytt om inka befolkningen men jag fick se lite olika djur som hade levt i Sydamerika som inka befolkningen hade jagat men som nu dött ut. En av djuren påminde mer om något som levt under dinosaurietiden än vår tid, den var som en storsköldpadda fast snabbare och med längre svans och den vägde 1 ton.. Helt sjukt!
Resten av mina dagar i cusco spenderades med att byta hostel 3 gånger, wild Rover, loki och millhouse för att få lite omväxling och för att möta upp med många vänner som man träffat tidigare på resan. Festerna här i cusco är några av dom bättre i Sydamerika! Vi jag haft skit kul! En annan viktig sak som vi skulle göra i cusco var att vandra inka leden. Något vi bokade för ca. 7 månader sedan och som jag sett så mycket fram emot att få göra. Inka leden är en vandringsled som sträcker sig från Sacret valley till staden Machu Picchu, the lost city of inkas. Men mer om inka leden i nästa inlägg.
Puss och kram
Sjön Titikaka!
Efter att ha kommit tillbaka från amazonas tillägnade jag en dag extra i la Paz med shopping med bästa Märit! Så efter 6 timmar av shoppande på marknaden i la Paz gick vi till postkontoret och skickade hem 8 kg av alpacka till Sverige. Så snart har pappa en mycket stor leverans att hämta! ;)
Dagen efter åkte jag vidare mot den bolivianska staden Copacabana som ligger vid sjön Titikaka. Ända sedan jag började planera inför min resa till Sydamerika så har denna sjön varit en dom upplevelserna som jag sett mest fram emot. Alla ni som såg programmet Kjelles matresa som gick på tv för ett halvår sedan kanske såg när han besökte just denna sjön Titikaka, mycket det som fångade min nyfikenhet om både sjön och Sydamerika. Sjön titikaka är världens högst belägna sjö, lite coolt.
När jag kom till Copacabana senare på eftermiddagen så mötte jag 3 israeliska tjejer som skulle ut till ön Isla del Sol. Isla del Sol är en av dom mest populära öarna i Titikaka, på den Bolivianska sidan. Så jag hoppade på samma färga och åkte med dom. Ön var verkligen jätte vacker med smala stengator som var fulla med åsnor som bar mat, dryck och packning till byn som låg på toppen av ön. De flesta turister som åker hit spenderar en natt på ön, men jag tänkte att en dag räckte och tog kvällsfärgan tillbaka till Copacabana.
Bilder från ön Isla del Sol.
Dagen efter åkte jag vidare över gränsen till Peru och staden Puno. Från Puno skulle jag göra en två dagars tur till halmöarna samt två andra öar i Titikaka med övernattning hos en lokal familj på ena ön. Såg jättemycket fram emot denna upplevelse!
Dagen efter var det dags! Jag blev upphämtad på mitt hostel på morgonen och så begav vi oss mot hamnen. Här hade vi några minuter på oss att att köpa gåvor till den familj som vi skulle bo hos under natten, jag köpte matlagnings olja och mjöl. Sedan hoppade vi på vår båt. Första stopp var en av halmöarna. Historien bakom halmöarna är att befolkningen som bodde runt sjön Titikaka, nämligen Uros befolkningen byggde sina hem på flytande öar för att fly från inka befolkningen när dom invaderade området på ca. 1400 talet. En av männen som bodde på ön som vi besökte visade oss hur dom hade byggt halmöarna. Så först åkte dom till "sjökanten" där kan man hitta träd som slagit rot på botten av sjön på väldigt grunt vatten, sedan tar dom och hugger loss rötterna från botten och då börjar rötterna flyta. Sedan drar dom rötterna dit som dom vill börja bygga sin ö sedan måste man binda ihop rötterna med rep och sedan fixa ett ankare i varje hörn av ön. Ankarna är vanliga stockar som man bankar ner i havsbottnen för att få ön att stanna på plats. Lossnar ankarna och befolkningen vaknar upp i Bolivia får dom stora problem... Sedan lägger man flera lager av vass på ön, jag vet att jag kallade ön halmö innan och jag vet faktiskt inte varför det heter så men det är inte halm utan vass, rätare sagt Totora vass om det säger någon något. Totora vass är inte som vassen vi har i Sverige utan mycket, mycket större och den går att äta så den har inte bara gett Uros befolkningen en möjlighet att fly krig med inka befolkningen den har även räddat dom i hungerkriser. Efter att man lagt några lager av Totora vass kan man alltså bygga hus och bo på ön.
Bilder från ön, första bilden visar perfekt hur man bygger en halm(vass)ö.
Efter besöket på ön var det dags att åka vidare mot ön Amantani. Här fick vi träffa våra familjer som vi skulle få bo med. Jag och en tjej från Schweiz fick dela rum hos en mycket snäll och stor familj, mamma Basilja, pappa Elias, 12 åriga sonen Edsson, Elias bror med fru och Elias pappa. Förutom att vara med vår familj så träffade vi resten av turistgruppen vid två tillfällen första tillfället så skulle vi promenera i hela 1 timma upp till toppen av ön, till templen pachamamma och pachatata. Här skulle vi be till mamma jord om vackert väder, bra skörd och sånt. Så vad man gjorde var att promenera 3 varv runt templen och sedan lämna 3 kokalöv samtidigt som man önskar sina önskningar. På kvällen vad det disko! Våra mammor klädde oss i traditionella kläder (för att göra oss fina för pojkarna, vet inte hur mycket finare jag blev dock...) traditionella kläder för kvinnor är en vit blus med virkade blommor på, färgglad stor kjol, färgglatt bälte och sjal på huvudet. För männen, poncho och färgglad virkad mössa. På diskot spelades traditionell musik och man dansade traditionell dans. Mycket enkel att lära sig, inga steg och sånt. Man bara hoppar runt i en ring och svänger lite med sin kjol, fast följer fortfarande männen såklart, finns väll ingen dans där man ska följa kvinnan.
Bilder från vårt Amantani disko.
Dagen efter sa vi farväl av vår familj efter frukost och begav oss till en annan ö som hette Taquille här gick vi runt och kollade på ön och befolkningen. Japp kollade på befolkningen, det fanns verkligen något att kolla på här. Man är ju van vid att kvinnorna går runt i traditionella kläder, blus, kjol och det men på denna ön hade även männen traditionell klädsel. På benen hade dom svarta pösiga byxor, sedan vit blus som kvinnorna, vid midjan hade dom samma färgglada bälte som kvinnorna men på huvudet hade dom en virkad mössa och denna mössan är väldigt viktig för att visa sin status. Så mönstrad mössa
Med vit topp är en mössa för ogifta, om man har "mösstoppen" hängande rakt bak så har man inte hamnat i puberteten ännu, man är alltså ett barn som inte ännu bryr sig om tjejer. Samma mössa men "mösstoppen" hänger på vänster sida betyder att man är singel men att man är redo för att träffa någon och letar helt enkelt. Samma mössa men "mösstoppen" hänger på höger sida betyder att man har flickvänn/sambo. För att få gifta sig på ön så måste man bo ihop i 3 år för att testa om man fungerar ihop helt enkelt, ungar är icke tillåtet förrän efter äktenskap och skilsmässa är inte heller tillåtet. En mössa som är virkat helt färgglatt betyder att man är gift och hatt betyder att man är gift och ledaren över sin by. Japp mycket att tänka på om man vill bo här, "flörtar han med mig? men vänta han har mössan på höger sida, eller va, var det vänster eller höger som var singel, shit vi chansar....." typ det scenariot jag har i mitt huvud. På ön åt vi även lunch, jätte god fisk från Titikaka sjön! Den var underbar! Bästa fisken jag haft i Sydamerika!
Nu för tiden har befolkningen på öarna fått tag på radio och tv. Så nu kan även dom se på film och lyssna på musik. Detta har lätt till att dom har fått favorit skådespelare, artister och politiker. Så nu döper befolkningen sina barn efter sina idoler haha tycker detta är super kul! Så på ön Taquille finns det nu barn med namnen Shakira, Obama och Brad Pitt! Haha!
Bilder från Taquille.
Efter ön Taquille drog vi tillbaka till Pubo, där åt jag alpacka på en restaurang (har bara ätit lama innan men detta var sååå mycket bättre) sedan tog jag bussen till Cusco!
Puss och kran