jomimas

Förstår att ni alla väntar med spänning på att få höra om min och Niklas inkaleds vandring... Det var helt OTROLIG!!!  Okej så det började med att vi dagen innan vår vandring fick en genomgång om hur allt skulle gå till. Vi träffade vår guide Pavan som berättade för oss vad vi skulle ta med oss. Pass, sovsäck, liggunderlag, poncho, jacka, varma kläder, mössa, vantar, ullesockar, hiking skor, ficklampa, handduk, toapapper, vattenflaska, solskydd, insäktsspray, snacks och kamera... Och allt detta skulle vi få bära själva på våra egna ryggar... Jag förstod direkt att detta skulle bli en utmaning för mig, så för varje liten grej jag stoppade ner i min ryggsäck tänkte jag en extra gång, behöver jag det verkligen? Det visade sig att jag packade lättast av alla i min grupp, av 8 personer så bärde jag på minst, enbart 14 kg, Niklas bärde 18.  Dagen efter var det dags! Vi blev upphämtade på vårt hostel kl 6 på morgonen och begav oss till staden ollantaytambo som ligger i sacret valley. Där började vår vandring på 4 dagar skulle vi nu vandra 45 km på vägar som inka befolkningen hade byggt för 500 år sedan.  Min grupp bestod av mig, Niklas, Andreas, Tobias, Tobias, Signe (alla vältränade 20 åriga danskar) och dom 45 åriga tyskarna Ruben och Ines. Förutom guiden Pavan så hade vi med oss en kock och 8 andra porters. En porter är en lokalbo som tjänar pengar på att varje vecka bära 30 kg på ryggen genom hela inka leden för att vi turister ska kunna genomföra vår vandring. Dom bär tält, mat och alla små prylar som vi helt enkelt inte behöver bära. Tur nog! Förr i tiden hände det att en Porter värde på mer än 60 kg men nu finns det en lag som ser till att dom inte bär på mer än 30, för att underlätta för deras ryggar. Första dagen var ganska lätt, vi gick lite upp och ner på bra underlag och vi promenerade enbart på 2000 m höjd, vi tog ofta Pauser och njöt av den fina naturen längs vilcanota river valley. Längs med hela inka leden så finns det inka ruiner. Ni förstår när brev skulle levereras från cusco till Macchu Picchu så fick det inte ta 4 dagar som det gjorde för oss, det måste ske på timmar.. Så en Porter började springa från Cusco sedan gjorde lämnade han över leveransen till en ny Porter som stod och väntade på honom vid ett av inka byarna. Halvvägs fick vi en underbar lunch och vid 5 tiden var vi framme vid vårt camp, wayllabamba camp som befann sig på 2980m höjd. Vår hajk under första dagen var 11km lång och tog oss 6timmar. Andra dagen var en riktig utmaning, denna dagen skulle vi klättra från 2980 m höjd upp till 4215 m höjd. Japp, klättra. Nästan hela inka leden består av trappsteg, men inte dom 20cm höga jämna trappstegen vi har hemma utan vissa är höga, vissa låga och alla ojämna. Denna hajk måste göras under dagtid när solen är uppe så senast kl 2, 3 måste man ha nått toppen för att sedan kunna vandra 3 km stupt neråt innan vi når vårt camp för natten. Hela denna dagen är väldigt suddig för mig, för det var så jobbigt. Många gånger undertiden som jag vandrade så tänkte jag "jag vill bara dö, ta mig här ifrån" men nu mins jag bara dom bra delarna och hur stolt jag är över mig själv. Jag delade upp hela vandringen i 3 delar så vandrade jag en del i i taget i ett långsamt tempo och när jag gjort en tredje del så tog jag en paus. Sedan gjorde jag en tredje del till och när jag visste att den var klar så visste jag att det var lättare att fortsätta klättra uppåt och avsluta min sista tredjedel, än att gå tillbaka. Jag tror att detta var det bästa sättet för mig, jag hittade ett tempo som gjorde mig riktigt anfådd och trött men som ändå tillät min kropp att få tillräckligt mycket syre för att fortsätta. Och sedan var det bara att gå och inte tillåta sig själv att stanna förrän en tredjedel var gjord.  När man väl nådde toppen så blev det nästan värre. Nu skulle vi klättra neråt och det var kallt och regnigt. Stentrappan var genomvåt så jag ramlade hela tiden. Jag som trodde att jag vunnit när jag väl kom till toppen behövde nu gå i 2 timmar till kall, våt och super hungrig.. Alla känslor slog till på samma gång och jag vandrade ensam, svag och gråtandes till vårat camp. Där fick jag äntligen mat och blev på bättre humör och kvällen tillbringades med koka-te och kortspel. Hela andra dagen bestod av 10 km vandring och tog 7 timmar.  Den tredje dagen var en riktigt bra dag, denna dagen skulle vi få vandra på olika underlag, vi skulle vandra förbi inka ruiner, laguner och djungelskog. Vi vandrade någon timma sedan tittade vi på en inka ruin i en halv timma, sedan vandrade vi ett par timmar till och kollade på en till. En mycket härlig förmiddag och vädret var på topp!  Bilder från inka ruinerna, pacaymayo, sayacmarca och phuyupatamarca. Efter inka ruinerna åt vi lunch tillsammans och sedan fortsatte vår vandring tillsammans genom wiñayhuayna skogen. För att sedan komma till vårt camp för natten. Efter middagen fick vi frivilligt gå och kolla på ytterligare en inka ruin som jag inte kommer ihåg namnet på. Bilder från inka ruinen.  Sist men inte minst sista dagen var det dags att se "den förlorade staden av inkas, Macchu Picchu". Kl. 3.20 på morgonen vaknade vi upp, packade våra ryggsäckar och började vandra mot Macchu Picchu, vilket skulle ta oss 2, 3 timmar. Macchu Picchu är ett av världens underverk och helt magiskt vackert. Mellan bergstopparna Macchu Picchu och huayna Picchu ligger den största och mest spektakulära inka ruinen som man någonsin hittat i sydamerika. Staden byggdes på 1300, 1400  talet på förmodligen den sista inka kungen Pachacutecs begäran. När Pachacutec dog och inka befolkningen förstod att spanjorerna skulle ta över området lämnade befolkningen i macchu picchu som bestod av ca. 1000 personer sin älskade stad och begav sig till cusco. Innan dom lämnade stade så blockerade dom de två vägarna in till staden. En av dom vägarna var den inka leds väg som jag tog in till staden. Efter att spanjorerna tagit över området förstörde dom alla inka städer som dom kunde hitta men som tur var hittade dom aldrig Macchu Picchu eller någon av dom andra inka ruinerna som jag såg när jag gick inka leden och därför är dom så välbevarade idag. Inka befolkningen höll Macchu Picchu gömd och pratade aldrig om staden i generationer så sakta men säkert försvann vetskapen om Macchu picchus existensen helt.  År 1911 befann sig en professor från yale universitet, Hiram Bingham i området runt Macchu Picchu för att han letade efter Cochabamba, en förlorad inka stad som skulle befinna sig i området runt cusco. En familj som bodde i sacret valley berättade för honom att dom kände till en inka ruin uppe i bergen ett par dagars vandring från familjens hus och tillsammans med en 5 årig pojke som guide begav sig Bingham och hans team på upptäcktsfärd. Jag tror aldrig att Bingham förväntade sig att hitta vad han hittade när han väl kom fram till staden Macchu Picchu. Binghams upptäckt blev en världsnyhet och hans bok "the lost city of incas" blev en bästsäljare. Sedan 1911 har inka ruinerna Macchu Picchu tillhört Yale universitet och massor av olika teorier till stadens existens har funnits sedan dess, men något man kom fram till var att detta inte var staden  Cochabamba som Bingham först letade efter eftersom att spanjorerna hittade den staden och Macchu Picchu var helt orörd. Sedan bara 10, 20 år tillbaka så har Macchu Picchu överlämnats till Peru och sedan dess har turister börjat släppas in i området. Sedan ett år tillbaka har jag själv läst på om denna otroliga stad så jag kan babla på i timmar om Macchu Picchu! Och det ända guiden kunde mer om än jag var hur man tog sig runt i staden, som är full av små gator och hus.   I flera timmar gick vi runt i Macchu Picchu och bara beundrade staden. Bilder från Macchu Picchu.  Efter Macchu Picchu tog vi bussen ner till staden under Macchu Picchu, som har samma namn men som är uppbyggd bara för att göra det lättare för turister som vill se Macchu Picchu men som inte kan gå inka leden. Där åt vi lunch med vår grupp och senare på kvällen tog vi tåget tillbaka till cusco. Denna upplevelse är en av dom mäktigaste jag gjort i hela mitt liv och jag tipsar alla att göra detta, men ni måste skynda er eftersom att Macchu Picchu ska stängas ner om mindre än tio år och kommer bara kunna ses på avstånd från en utkiksplats. Puss och kram