jomimas

Hej alla som har följt min reseblogg undertiden som jag varit borta i Sydamerika! Nu är tyvärr Äventyret slut och det har varit helt otroligt, jag är så glad att jag valde att resa till Sydamerika. Kontinenten har så otroligt mycket att bjuda på och jag tycker att alla ska försöka ta sig dit och se allt det spektakulära man kan se där med egna ögon. Det var längesedan jag bloggade nu och det är mycket som jag har gjort som jag inte lyckats berätta för er. Efter att jag vandrat inka leden så insåg jag att jag bara hade en månad kvar i Sydamerika och jag hade fortfarande såååå mycket som jag ville göra så jag var tvungen att skynda mig helt enkelt.. Men jag ska snabbt som tusan berätta för er om min sista tid i Peru! Först upp, Colca Canyon. Colca Canyon är världens högtbelägna Canyon på ca. 4.900m över vattenytan. I denna Canyon skulle jag ut på en tre dagars trek vilket jag var exalterad över men ändå inte så taggad inför... Innan inka leden hade jag förberett mig många dagar men inför Colca Canyon bara några timmar, jag hade fortfarande ont i mina ben från inka leden och jag var trött efter min 8 timmars busstur från Cusco till Arequipa, men jag hade ingen tid att förlora. Min härliga grupp bestod av, två tyskar, en australiensare, en Britt med hennes svenska pojkvän (tummen upp) och guiden Peppe. Första dagen åkte vi från Arequipa till platsen där vi skulle börja vandra med ett stop på vägen för att kolla på kondurer, vilket är en jätte stor as ätande fågel. Vi såg jätte många, jätte stora fåglar på exakt samma ställe. Här fanns ett litet utkikstorn med kikare och en kiosk och några stånd där byborna sålde sina handstickade tröjor, allt kändes såååå fejk.. Jag förstår inte hur vi turister kan bli så sjukt grundlurade ibland, vi får höra att kondurer är svåra att se och utrotningshotade. Börjar man inte tro att något är fel när man helt plötsligt ser typ 15 st cirkulera över ett uppbyggt utkikstorn då? Vi gick inte på det och frågade Peppe vad det var som drog dit alla kondurer. Han berättade för oss att varje månad puttar byborna ner en åsna för stupet på 2000 m som kondurerna kan äta av, på så sätt stannar dom och byborna tjänar pengar på turism. Tragiskt! Jag ångrar att jag gick ut ur minibussen och kollade på fåglarna. Men iallafall, efter fågeltittningen började vi vandra. Första dagen var det bara nerför så det var en lugn och härlig dag. När vi kom fram till vårt kamp på botten av Canyonen blev det alpacka gryta med potatismos och kortspel! Andra dagen vaknade vi tidigt, åt pannkakor, packade väskorna och började vandra igen. Under dagen skulle vi gå igenom Canyonen och kolla på den vackra naturen här och det var verkligen vacker natur. Klimatet i canyonen var varmt och helt vindstilla så här växte massor med frukt och vi fick smaka på äpple, apelsin och granatäpple! Jätte gott!  Sista dagen var det dags att klättra sig ut ur canyonen  igen, så fyra timmar uppåt väntade. Våran australienska vän från gruppen sa hell no och hyrde  två åsnor, en till sig själv och en till sin 14 kg tunga väska. Jag fruktade att jag skulle få se en stackars åsna dö denna dag för det var banne mig inte en lätt promenad upp för Canyonen och australiensaren var ingen liten tjej.. Men åsnan var en stark rackare och klarade det (y) vilket var en lättnad, att vissa människor är lata bacon ätare ska inte en stackars åsna behöva dö för.   Colca Canyon var en fin upplevelse med mycket fin natur! Bilder från Colca Canyon. Nästa stop var Ica, hocuchima. Stoppet här var väldigt kort men väldigt roligt för här kunde man åka sandboarding! Och det var mycket vackert! Bilder från Ica. Efter Ica blev det snabba stop i Perus huvudstad Lima och Mancora för att återförenas med fina vänner däribland Niklas, tillsammans lämnade vi Peru och begav oss in till Ecuador där vi separerades vi igen för nu var det dags för mig och Märit att åka till Galapagos öarna! Vilket var en av mina högsta drömmar och något som jag verkligen ville göra undertiden som jag var i sydamerika! Det enda problemet var att galapagos var väldigt dyrt så varken jag eller Märit visste om vi skulle ha råd att besöka öarna. Men vi lyckades hitta ett sätt att göra galapagos på en låg budjet.