jomimas

Efter vi spenderat några dagar i ökenstaden San Pedro i norra Chile var det dags att göra den omtalade turen till the salt flats. Företaget vi valde att göra turen med hette Cordillera och var en av dom lite dyrare turerna. Den kostade 800 kr vilket fortfarande inte är någonting för upplevelsen! Första dagen blev vi upphämtade av en buss på vårt hostel för att börja vår resa. Första stoppet var den chilenska migration centre, där fick vi stämpla ut ur Chile vilket gick snabbt och smidigt. Sedan åkte vi vidare en timma kanske tills vi kom till den bolivianska migration centre där vi stämplade in i Bolivia. Bolivianska gränsen ligger på 4.400 m höjd så vi fick byta ut shorts och T-shirt till långbyxor, stickat och jacka! Det var sviiiin kallt! Sedan var turen igång! På alla minna andra turer har det alltid varit några sydamerikaner som inte pratar engelska med men denna gången var det bara engelsk talande personer. Ett par från Irland och nya Zeeland, ett par från syd Afrika och Australien, ett kompis par från portugal, jag och Niklas + en mexikansk tjej, Cindy som översatte allt som den spansktalande guiden sa. Så jag kunde inte haft det bättre!  Efter att korsat gränsen till Bolivia bytte vi ut bussen till 2 4WD jeepar och började den "riktiga turen" första stop, Laguna vrede och laguna blanco. Båda lagunerna ligger på 4.500m höjd och vilar vid foten av vulkanen Lincancabur.

Bilder från lagunerna.

Efter det åkte vi och badade i en het källa. Skönt att värma upp sig lite!

Bilder från källan. 

Efter det var det dags att kolla in dom riktiga heta källorna!  Sol de Mañana landskapet här var FULT av vulkaner så mitt i ingenstans fanns det heta källor som välde upp ur marken, källorna kunde vara upp till 90 grader varma. I nya Zeeland var vattnet i källorna klara och såg mysiga ut men här var det bara lera.. Såg mer ut som lerbadet kackla, Draken från bröderna lejonhjärta ramlar ner i.

Bilder från dom heta källorna.

Säkerheten i Sydamerika är inte alltid den bästa.. I nya Zeeland kunde man inte komma nära dom heta källorna för det var stängsel runt dom men här fanns inget stängsel alls. Så efter att vi gått runt bland som heta källorna berättade vår guide att ibland ger marken vika och 4 turister har ramlat ner i dom heta källorna och dött.. Tack för förvarningen liksom, men som tur var hände inget med varken mig eller Niklas eller någon i vår grupp. Glad att jag slapp se någon ramla ner också! Efter dom heta källorna var det lunch dags! Så vi åkte till huset vi skulle sova i den natten. Huset var fint men kallt, det låg på 4.200m höjd så vi var fortfarande högt upp. Efter lunch sov vi siesta. Jag älskar siesta! I Sydamerika är det superviktigt med siesta, dom stänger butiker, restauranger, supermarkets och människor får ledigt från jobbet ett par timmar! Helt otroligt!   Ska föreslå det till Martin min chef och se vad han tycker! Jag tycker att vi behöver siesta på skafferiet, indeed! Efter siesta var det dags för ännu en lagun, laguna Colorada. Hela lagunen är full av mineraler vilket har gett den en röd färg. Colorada betyder färgat på spanska, typ som när man rodnar och blir röd om kinderna. I Laguna Colorada lever det 30 000 flamingos. Jag har verkligen fått respekt för denna otroliga fågel. I Brasilien där det kan vara 40 grader varmt såg jag flamingos och här på 4.500 m höjd lever flamingos. På vinterns kan det bli flera minusgrader kallt och min guide sa att dom klarar av -25 grader, förstå skillnaden på 65 grader! Heeeeeeelt otroligt!  Dock känner jag mig lurad, jag har alltid trott att flamingos är rosa för att dom äter kräftor men icke sa nicke. På 4.500m höjd finns inga kräftor whatsoever men dom är fortfarande rosa.

Bilder från Laguna Colorada.

På vägen tillbaka kom vi på att det var st. Patricks day så vi måste ju dricka öl! Så vi åkte till en liten butik som dom hade  i  bergen och köpte öl. Senare till middag drack vi våra öl och trodde att detta skulle bli en bra natt men återigen icke sa Nicke. Ingen av oss visste vad som låg framför oss men natten var den värsta i våra liv. Att på bara några timmar förflytta sig från vatten nivå till 4.500 m över vatten ytan är inte bra för en människokropp...  Hälften av oss hade migrän min mage var ur funktion, mycket pga minna 2 glas vin kanske. Syd Afrika hade feber, Niklas den värsta huvudvärken han någonsin haft och alla hade andningsnöd. Inget vi tänkt på under dagen men liggandes i sängen fick man övertyga sig själv, Johanna du kommer klara dig, du får tillräckligt med syre, rör inte på dig för då blir du andfådd. Som att denna mardröm inte var nog så hade våra kära guider sina älskarinnor här i bergen så hela natten var dom igång...   Dagen efter kl 8 på morgonen sa ingen ett ord förutom Sydafrika som satt  vit i ansiktet och stirra på sin mat som han absolut inte kunde få i sig, ur hans mun kom en mening, I just want to go down. Vad han inte visste var att vi skulle ännu högre upp... På 5.100 m höjd låg siloli. För många år sedan hade en av vulkanerna här ett utbrott resultatet blev torkad lava som vi fick klättra på. Både jag och Niklas mådde bättre så vi klättrade på.

Bilder från siloli

Efter det besökte vi några fler laguner. Laguna Honda, Chiarcota and Cañapa

bilder från lagunerna.

Efter den andra dagen var det dags att tillbringa natten på hotellet SAL vilket vetyder salt på spanska. Hotellet SAL ligger i den lilla byn San Juan och är helt gjort av salt golvet du går på, borden du äter vid, väggarna och sängarna so sover i. En väldigt häftig upplevelse!

Bilder från hotellet.

Dagen efter vaknade vi kl 4 För det var dags för the salt flats äntligen!!!  The salt flats är 1200 km² stort område gjort utav inget annat än salt. Det djupaste området är 125 m djupt. Varje år läggs det på ett par mm extra lager med salt, för när det regnar så samlas allt vatten som rinner ner från bergerna här och från bergerna tar vattnet med sig salt! Det är svårt att föreställa sig men en gång i tiden var hela naturreservatet, Reservs national de fauna andina, Eduardo avaroa hav. Så allt salt kommer alltså från havsvatten. Enligt national geographic är salar de uyuni en av dom 10 vackraste ställena på jorden.  Det tog oss en och en halv timma för att komma fram men då kom vi fram perfekt för soluppgången! Det var magiskt vackert!

Bilder från soluppgången.

Efter soluppgången åt vi frukost i solen och sedan rörde vi oss vidare mot ön Inca Huasi eller Fish Island. Ön ligger i mitten av the salt flats och när det var hav här fanns det ett korallrev på ön så hela ön var nu täckt med karall fossiler super coolt. Hela ön var också full av  kaktusar, perfekta vilda western kaktusar.

Bilder från ön. 

Efter var det lekdags i de salar, här är våra bilder.

Efter att ha spenderat många timmar i the salar så åkte vi till en begravningsplats för tåg. Det är där dom hamnar när dom inte funkar mer helt enkelt det var ganska coolt.

bilder från kyrkogården

Senare på eftermiddagen kom vi fram till staden Uyuni här käkade vi lunch med hela det härliga gänget som vi träffat på turen. Två timmar senare var det tyvärr dags för mig och mexikanen Cindy att säga farväl till dom andra för att fortsätta vår resa tillbaka till San Pedro. Så ja, jag har lämnat Niklas men bara för en vecka eller två. Varför jag lämnade Niklas och åkte tillbaka till San Pedro var för att jag ville till staden Salta i Argentina. I salta mötte jag upp den underbara tjejen Märit som jag lärt känna i Mendoza. Niklas kände inte för att betala dom extra pengarna som det kostade mig att föra denna detoure och därför följde han inte med. Iallafall  på eftermiddagen påbörjade jag och Cindy vår tur tillbaka till San Pedro med ett stop för övernattning. När vi kom fram till San Pedro åt vi middag tillsammans och dagen efter var det dags för mig att ta bussen till Salta men mer om salta i nästa inlägg.

Puss och kram