jomimas

Efter att jag varit i den argentinska staden Salta så åkte jag tillbaka till Bolivia för att börja mitt resande där. Första stop blev staden Sucre. Sucre är en liten mysig stad med bara 200 000 invånare men ändå säger några att detta är Bolivias huvudstad.  Dom första två dagarna i Sucre var lugna och underbara. Varje morgon käkade jag frukost på ett café med europeisk ägare så jag kunde äntligen få riktigt kaffe (alltså inte kaffe som redan innehöll massa mjölk och socker). Jag följde med två belgiska killar som jag träffat på hostelet upp till en utkikspungt där man kunde se nästan hela staden. Där träffade jag Aína och Thommy från min saltflats tur. Tillsammans  med dom två belgiska killarna gick vi alla till ett steak house senare på kvällen och käkade steak och drack rödvin. När jag trodde att min trevliga vistelse i Sucre var över började motgångarna..... I Bolivia finns det många gruvarbetare som arbetar hårt för sitt levnadsbröd. Deras arbetstillstånd är den värsta som människorna i Bolivia förmodligen kan ha. Bolivia är Sydamerikas fattigaste land så det är självklart att människorna här absolut inte har det bra och då har gruvarbetarna det förmodligen värst. Unga pojkar börjar arbeta i gruvorna för att det är det ända jobb dom kan få, dom tvingas arbeta 12h per dag förutom  på fredagar då jobbar dom 24h annars får dom inte åka hem under helgen. Arbetssäkerheten är inte bra, så många dör av explosioner, ras och liknande. Men klarar man sig tills man är 40 så ligger medellivslängden på 40, 45 år för gruvarbetarna. Så dom dör efter 25, 30 års arbete utan att få gå i pension eller uppleva sina barns barn. Som om inte det vore nog så är depressionen super hög så alla gruvarbetare jobbar fulla med munnen full av koka löv. Jag tycker fruktansvärt synd om alla gruvarbetare här och tycker att regeringen ska ändra på arbetsvillkoren. Det tyckte gruvarbetarna också och började därför strejka. Dom spärrade av alla vägar och tog krutet från gruvorna och hota regeringen att spränga hela vägen i lufter om dom inte ändrade villkoren. Detta påverkade tyvärr alla bussar till och från Sucre och jag var HELT fast i Sucre tillsammans med 100 andra backpackers. I tre dagar gick jag till busstationen och det ända dom sa till mig var att bussarna inte gick den dagen men att dom skulle gå dagen efter. Dagen efter, samma sak. Jag mejlade mitt resebolag bamba experience, dom meddelade mig om att regeringen har "fört en dialog" med gruvarbetarna, men att gruvarbetarna valt att supa sig fulla istället. Japp, allt var kaos!! Nu i efterhand har jag hört backpackers som tagit taxi till roadblocken, alltså där gruvarbetarna blockerat vägen. Bett gruvarbetarna att få passera, hittat en taxi till nästa roadblock, bett om att passera osv. En tjej hade varit tvungen att gå 1,5h mellan road blocken för att det inte fanns taxi. Japp, ännu en gång, kaos... jag fick efter många om och men tag på en flygbiljett till la Paz men fastnade i Sucre fyra dagar längre än väntat. Puss och kram!